Man skulle kunna tro att det är världsliga ting som begränsar oss mest i livet, som pengar, utbildning, utseende, social status eller bakgrund. Att det är någon yttre omständighet som jag själv inte kan påverka som bär ansvaret för att livet inte blir som jag hade tänkt mig eller hoppats.

Att tro det är att göra det enkelt för sig. Alltför enkelt. Det är bara att se sig omkring i världen på alla människor som lyckats skapa sig framgångsrika liv av ingenting. Människor som trotsat sin eländiga bakgrund, bristen på utbildning, pengar och social status eller ett ofördelaktigt yttre och som ändå tagit sig precis dit de ville, eller många gånger mycket längre. Visst kan man säga att de haft tur, men handlar det verkligen om tur?

Jag tror inte det. Jag tror det handlar om människor som är så fast beslutna att lyckas nå sina mål att de vågar trotsa sina rädslor. Människor som vågar utmana sig själva och gång på gång ta stora kliv utanför sin bekvämlighetszon, även om det känns obehagligt och trots att de är rädda när de gör det.

 

“Att möta sina rädslor eller möta sina ömma punkter handlar sällan om att stirra döden i vitögat utan snarare om att acceptera ett visst obehag, oftast ett känslomässigt obehag.”

 

Ofta är det vi är mest rädda för saker som egentligen inte är speciellt farliga. Att möta sina rädslor eller möta sina ömma punkter handlar sällan om att stirra döden i vitögat utan snarare om att acceptera ett visst obehag, oftast ett känslomässigt obehag.

Jag kan uppleva att obefogade rädslor är det som begränsar livet allra mest. Några av de mest vanliga obefogade rädslorna är rädslan för att misslyckas eller rädslan för att göra sig till åtlöje. Ingen av dessa rädslor innefattar något som egentligen är farligt.

Det är inte farligt att förändras, inte ens om det involverar en period med ett visst mått av obehag. Utan förändring kan livet inte bli bättre än vad det är just nu. Och även om du inte själv initierar förändring så är det ingen garanti för att livet förblir precis så som det är nu. Förändringen kommer alltid ändå, på ett eller annat sätt. Om du själv styr skutan har du större chans att påverka riktningen.

Vad skulle hända om du istället valde att se vilken potential du har? Vi kan börja med att gå till oss själva. Hur ofta ställer du dig frågan ”Vad gör jag när jag gör det bra?”. En fråga som får mig att bli medveten om mina framgångsmönster. Att ställa frågor handlar om att rikta uppmärksamhet mot något. Att ställa frågor till mig själv innebär att jag tränar min hjärna att bli mer medveten. Allt för många människor tränar sig till att lägga märke till det som inte fungerar i livet, i sin verksamhet eller rent allmänt.

Jag vet att beteendeförändringar är något av det svåraste som finns. Det vet alla som försökt bryta en vana – sluta röka, sluta småäta, börja träna. Det finns förklaringar till varför det är så svårt att bryta mönster. Delar av hjärnan är lat och väljer helst upptrampade vägar – vanans makt är stor och stark, för att det är så vi är rustade. Det är ansträngande och tar energi att välja obekväma stigar.

För att få det jag önskar måste jag veta vad jag vill ha. Tror du att du kan? Har du och din organisation bestämt er? Vet du vart ni är på väg? Ser du möjligheter istället för svårigheter? Att vara övertygad, lita på dig själv och dina resurser är ett av de viktigaste stegen. Tänk om ditt team eller din organisation lite då och då, kanske på avdelningsmöten, ställer sig frågan ”Hur fungerar vi när vi fungerar som absolut bäst?” Efter ett tag skulle teamet börja lägga märke till sin potential, sina framgångsmönster och kanske sina blinda fläckar (det vi själva inte ser). Tänk om ni ställde den frågan i teamet varje vecka under ett år? Vad skulle det kunna ge för fokus över tid för teamet och för den enskilde?

Jag är övertygad om att kvaliteten på dina frågor du ställer dig avgör vart du kommer i livet. Det finns gott om undersökningar som visar att framgångsrika ledare utvecklar sin kommunikation med sitt team, inte bara för att få något gjort, utan för att skapa mening och delaktighet som stärker medarbetaren och lockar fram deras utvecklingspotential.

Min erfarenhet är att människor och organisationer som regelbundet når sina mål har en tro på det de gör. De nöjer sig inte med den vanliga rituella målsättningen, utan skapar en övertygande vision av sin framtid. De är fullt medvetna om sin potential sig och utmanar sig för att utveckla den. Deras övertygelse och attityd är helt avgörande. Tror du att du kan? Har du bestämt dig?


Denna artikel har även publicerats i tidningen Äntligen Företag. Artikeln i Äntligen Företag hittar du här